Emma Johnsson

Nu är jag klar antar jag, eller alltså klar blir jag aldrig med något, den är långt ifrån perfekt men man kan inte sitta och pilla på samma sak i flera timmar. Det är i alla fall inget jag orkar med. Lämnade teckningen när mamma och pappa kom hem för att lättare kunna upptäcka om jag glömt något när jag kom tillbaka. Men som sagt, även om jag upptäckte saker så orkar jag inte ändra allt. I det stora hela är jag faktiskt nöjd, eller alltså, så nöjd som jag kan låta mig själv bli på grund av omständigheterna. Det sorgliga är att jag antagligen hade ritat den här bättre när jag gick i högstadiet. Men har som sagt förutom bildkursen i ettan på gymnasiet hållt mig ifrån ritande och målande på ett bra tag. Det måste det bli ändring på. Jag älskar det faktiskt egentligen, kanske lite prestationsångest som spökar? I vilket fall så är jag mest nervös över vad herrn på teckningen kommer tycka. Älskling den här är till dig! <3

Är det bara jag eller är det svårt att fota av teckningar? man vinklar kameran konstigt och resultatet blir inte riktigt som i verkligheten. Men men, bättre än så här blir det inte ikväll i alla fall. Sen kanske jag ska tillägga att fotot jag ritade av är fotat med blixt och lite uppifrån, därav konstiga skuggor och vinklar.

And this is just a tribute.